En körsångare i ankdammen

I skrivande stund är jag i Kimito i Tjuda pedagogi där Ensemble Vida har körläger – kören jag, Martin Segerstråle och Hanna Nybergh grundade år 2013, då vi ville söka annorlunda musikaliska utmaningar. Kören leddes först av Martin och numera av Lichtensteinbördige Dominik Vogt. 10599673_1583169125230415_3845860867729236194_n

Jag satt flera år i styrelsen och har nu påbörjat mitt första år som ”vanlig” sångare! Kören var min trygghet under den första tiden då min hormonbehandling började som en del av min könskorrigeringsprocess. Jag har gått från alt till bas via en julkonsert som tenor. Vidas logo är förresten första logon jag någonsin designat!

Jag var även Florakörens jubileumsordförande år 2014 då jag påbörjade hormonbehandlingen och det var en otroligt stor sorg att släppa taget om min körfamilj. Jag minns den sista konserten jag sjöng som sopran: det var Rachmaninovs Vigilia tillsammans med Turun yliopiston kuoro i Uspenskij-katedralen i Helsingfors. Jag missade slutackordet på grund av att jag redan då svalde tårar, och sen grät jag en halvtimme. Men jag kom ju tillbaka som manskörskorist i Brahe Djäknar år 2015 och här är jag fortfarande! Det visste jag inte när jag började – det finns inga garantier för att en transperson får ”behålla” sin sångröst vid hormonbehandling. Studentkörerna vid Åbo Akademi var min familj, min glädje, min största hobby och mina bästa vänner då jag började studera och de gav mitt studieliv mening. Trots att jag som äldre studerande (möjligtvis redan n:te årets?) inte längre är lika aktiv inom det sociala livet som körerna erbjuder har jag ännu stor glädje av övningarna, konserterna och resorna. Körsång förbättrar livet! Det är en helt OTROLIG känsla att sjunga ihop sig med tiotals andra människor. Det finns t.o.m. forskning på att koristers pulsar synkroniserar sig då de musicerar tillsammans, förutom förstås de där traditionella forskningsresultaten som säger att människor verkligen mår bättre av att konsumera kultur. Jag skrev om ämnet i mitt slutarbete – t.ex. Stuckey & Nobel (2010: The connection between art, healing, and public health: a review of current literature. Am J Public Health. 100 (2): 254-263) konstaterar att forskningen är entydig: att delta i kultur- och konstevenemang har positiva effekter på hälsan så som förbättrat läkande, stress- och smärtlindring, bättre kontakt med sina känslor, bättre fysisk prestationsförmåga och allmänt välmående.

Min körkompis Robin Sjöstrand är numera redaktör för Resonans, Finlands svenska sång- och musikförbunds tidning, som behandlar kör- och orkesterbusiness ur ankdammsperspektiv. Det nyaste numret (1/17) innefattar hans artikel om kommunalvalet och kör- och orkesterlivet, vilket jag uppskattar otroligt mycket. Finland är känt för sitt aktiva körliv – de facto lär det finnas runt 300 000 körsångare i landet – lika många som det finns finlandssvenskar! Ändå talar vi sällan om hobbymusiken då vi talar om fina koncept så som #taidevaalit (därmed inte sagt att inte professionell konst och kultur också är viktigt). Det är väldigt, väldigt få som kan göra körmusik på heltid, men som hobbyverksamhet har körlivet en extremt stor betydelse för finländarna. Hobbymusiken är ett av det finska sång- och musikförbundet Sulasols kommunalvalsteman och verksamhetsledaren Virpi Häyrynen beskriver att fokus för valarbetet kommer från att de som sjunger i kör ”lever bättre och längre, har färre depressioner och blir inte utstötta ur samhället”. Artikeln citerar också prof. Jukka Louhivuoris (Jyväskylä universitet) undersökning som säger att körsång påverkar det fysiska välmåendet positivt – detta alltså i ett finskt sammanhang!

11822505_1024244220942412_3728777902926867853_n.jpg

Kommunerna borde stöda hobbymusiker. Det är inte bara frågan om körmusik heller – vi har nyligen fått läsa på Turun Sanomat och Rumba om hur Åbo stad använder 50 000 euro på effektiverad övervakning av förbudet för affischering på stan. Jag tycker att det är helt otroligt löjligt. Vem är det som affischerar på stan? Jo, mindre kulturföreningar, band, konsert- och festivalorganisatörer. Vilken sorts reklam tillåts? Jo, den som kostar – den på bussar, busshållsplatser, banners på offentliga ställen. Det krävs inte en högskole-examen för att räkna ut att det är små aktörer som skuffas ut ur bilden och att institutionaliserad konst lyfts upp som den enda samhällsdugliga konsten. På samma gång står lokaler tomma och körer och musikgrupper och konstnärer står utan utrymmen. Hur många lagliga anslagstavlor skulle vi få för 50 k? Hur många band skulle få övningsutrymmen per år? Hur mycket stöd skulle vi kunna betala ut åt kulturföreningar? Häyrynen beskriver hur hennes kör som tidigare fått öva på ett kommunalt ålderdomshem eftersom att de sjungit för invånarna någon gång per år blivit utkickade efter att Helsingfors stad bestämt sig för att kräva hyra istället för uppträdanden. Invånarna fick inte längre gratis uppträdanden (och äldreomsorgens brist på stimulerande aktiviteter kan utgöra ett blogginlägg i sig), hobbymusikerna fick inte öva gratis och en frågar som vem som vann på den dealen. Knappast staden, som inte fick några hyresinkomster i och med att kören inte hade råd. Kanske någon annan betalade, kanske inte.

Häyrynen konstaterar att SFP, Samlingspartiet och De gröna varit de enda som lyssnat på hobbymusikernas behov. Det tycker jag är hemskt och jag frågar mig var Vänstern är då de traditionellt utmärkt sig som den vanliga och lilla människans beskyddare. Häyrynen, vi med F! är här och diskuterar gärna frågan vidare.

Sjöstrand skriver:
Sång och musik är ironiskt nog ett av de tysta samhällsfundamenten.

Jag lovar att jag och det Feministiska partiet jobbar för att göra hobbymusikernas röster (och instrument) hörda. Ta kontakt – jag lovar, jag pratar körmusik nästan när som helst!

Resonans tipsar: Vad kan jag göra? 

  • Tänk på hur din ensemble kunde hjälpa till i staden och hur staden kunde hjälpa er.
  • Gå och prata med kandidaterna och fråga hur de ser på ett dylikt utbyte (tips: jag talar otroligt gärna om körmusik när som helst – speciellt om du vill tala om Rautavaara, Rachmaninov eller Pärt! Maila mig!)
  • Sist men inte minst: rösta. Att rösta är det enda sättet att påverka slutresultatet.

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s