Ikväll ordnades den Alternativa årsfesten i Åbo (som förvisso ordnas ungefär i samband med Åbo Akademis studentkårs årsfest men som är till även för andra än kåreniter). Jag hade äran att få hålla festtalet detta år. Festens tema var femininitet, vilket inspirerade mig att tala om feminism och kön. Jag får nämligen ofta höra att feminism är ett dåligt ord som inte alls lyfter fram alla kön, utan favoriserar kvinnor. Det kan till exempel påstås att feminism hänvisar till manshat: tanken att kvinnor är bättre än män. Den alternativa årsfesten är som känt inte en årsfest i bemärkelsen “bal” och officiella insignier och medaljer. Därför litade jag på att publiken skulle vara ett gäng som kunde ta även ett provokativt tal, och jag skrev väldigt fritt och ofiltrerat: är inte det här att totalt missa en möjlighet till en viktig könsteoretisk och kritisk fråga? Det är klart att det är svårt att hitta sin egen sorts feminism om en tror att det strävar till att utrota män, eller att kön för den delen är binärt och att det inte finns plats åt just dig och din identitet.
Feminism har ingen en rak, lineär historia – och den dokumenterade historia som finns är tyvärr ganska ensidig i många aspekter – vit, akademisk, relativt rik. Det är ett ord som hänvisar till en mångfald rörelser och idéer. Vi vet ändå att feminism härstammar från en bakgrund av kvinnorättigheter. Orsaken till att feminism fortfarande heter just feminism är alltså en fråga om rörelsens bakgrund: feminism kommer från franskan féminisme (ca. 1837), som i sin tur kommer från latinska fēminīnus från fēmina (”kvinna”). Nu jobbar många feministiska akademiker starkt med postkolonial kunskapsproduktion och intersektionalitet, vilket innebär att ta i beaktande de många olika aspekter som påverkar vår världsbild. Dagens feminism fokuserar inte längre på kvinnors rätt att rösta. Vi uppfattar inte heller längre feminismen endast som vit, eller som medelklass, eller som icke-funktionsnedsatt, utan som en samling av många idéer, tankesätt, rörelser.
Det är klart att det också finns radikala versioner av alla rörelser, men istället för att döma hela idén hoppas jag att du vill läsa och ta reda på mer. Feminism handlar om jämställdhet – för alla. Min feminism är intersektionell – den strävar till att se alla faktorer som gör att en person har mindre rättigheter än någon annan, och till att ta bort dessa faktorer. Så länge det är ett privilegium att vara man i samhället tycker jag att det är helt OK att rörelsen heter feminism. Det innebär inte att feminismen inte jobbar för allas mänskliga rättigheter.
Så mycket som jag uppskattar Chimamanda Ngozi Adichie skrev jag för ändamålet ändå om det kända citatet. Klarare torde en inte kunna göra det:
Feminist. A person who is aware of the gendered past, and who believes in the social, political, economic equality of all sexes.
Panda Eriksson 
Vilken bra text! Jag läste ett citat på pinterest om feminism, ”I call it feminism instead of equality because it is the feminine traits that men and women are shamed for. It is the feminine traits that society needs to accept.” Tyvärr stod det inte vem det var som ursprungligen sagt så, men citat fick mig att fundera och ganska långt är det väl nog så, skulle jag tro. Vad anser du?
TykkääTykkää
Tack, vad kul att du hittat hit! Jag tror att citatet där stämmer ganska långt – andra än kvinnor straffas också om de är för feminina. Män som visar känslor är ”mesar”, män som bryr sig om sitt utseende är ”metrosexuella”, män som gillar matlagning och att pyssla hemma är ”under tofflan” och ”fjollor”, män som uttrycker vänskap på ett nära sätt (krama sina vänner, krypa upp under samma täcke för att titta på film tillsammans) är ”bögiga”. Jag blir så ledsen när män säger att feminism är att vilja utrota män – patriarkatet förtrycker ju också andra än kvinnor, när det tvingar in dem i dumma könsroller.
TykkääTykkää